packe

Ska band få återbildas? Jag satt i går och lyssnade på Undertones comeback ”Get what you need”, och frågan kändes väldigt relevant då. Generellt kanske man skulle säga skrika ”nej” så att det rasslar i skivhyllan, men det finns trots allt ett och annat undantag som jag heller inte velat missa: Business och Anti-Nowhere League tillhör dessa, men listan blir ganska kort. Däremot skulle det vara totalförbud mot att återbildas när nyckelpersoner i banden saknas, och främst handlar det om sångare. Jag har tack och lov sluppit höra ”Dead Kennedys” utan Jello Biafra (och är högst tacksam om jag slipper i fortsättningen också), och just Undertones utan Feargal Sharkey känns som samma sak. Visst, den nya killen har ju en liknande röst, men bara liknande räcker ju inte heller. Visst finns det ett och annat bra spår på skivan också, ”Thrill me” är lysande, fast eftersmaken känns ganska fadd i vilket fall som helst.

Råkade förresten se Paris Hiltons singel på TV härom kvällen. Jag blir fascinerad av hur lite det egentligen krävs för att bli kändis numera. Jag menar, vad har hon för meriter egentligen? Hon har en extremt tät farsa och är född med silversked i munnen, men är det allt som krävs? Hela världen har ju misstänkt från början att bruden är rätt trög, om man säger så. Och allt hon gjort de senaste åren är ju att bevisa att vi haft fel, hon är inte trög….hon är rent ut sagt imbecill. Fan, när hon öppnar munnen får hon ju David Beckham att framstå som en djup filosof. Frågan är om hon ens skulle haft meriter nog att kvalificera sig som kassörska på McDonalds om hon växt upp i en white-trash-trailer-park?! Och om det ändå vore så att hon levt på det klassiska sista greppet: sitt utseende. Men herregud, ett glas kranvatten är ju mer sexigt än fröken Hilton. Men superkändis är hon ändå, och nu har hon släppt sin debutsingel. Jag kan inte låta bli att skratta. Kanske inte åt hennes tragiska person, utan kanske mer för de stackare som kommer betala pengar för denna exkrement till laserdisc.

Hade förresten ett långt givande samtal i går, som gjorde mig på riktigt bra humör igen. Men åsiktsfascist kan jag likväl vara när jag är glad och uppåt, så ni får stå ut med min svada….

…för jag kom precis att tänka på en annan sak. Har nog hängt med dåligt, men visst fan tänker Feministiskt Initiativ ställa upp i valet i höst? Måtte svenska folket sansa sig så att de inte skrapar ihop sina fyra procent, jag får kalla kårar av tanken. För några år sedan hade jag utan tvekan kallat mig feminist, för jag trodde liksom att det hade med jämlikhet att göra. Men numera verkar ju feminism vara lika med mansförtryck. Istället för att jämna ut allt som är snett, alla skillnader, verkar ju resonemanget gå som sådant att ”nu har vi minsann blivit förtryckta i femhundra år, nu ska vi vända på steken och ge igen”. Vafan är det?! Män utmålas som roten till allt ont i världen, män ska finna sig i att kollektivt klumpas ihop till en grå massa som tillskrivs identiska egenskaper. Jag menar, rätta mig om jag har fel eller…men sitter inte saker som värme, empati och omtanke i hjärta och hjärna. Med detta resonemang verkar det ju antydas att dessa egenskaper sitter mellan benen. Makes no sense, liksom. Och att kvinnor inte skulle kunna vara onda, för att de besitter naturliga modersinstinkter, på det påståendet svarar jag bara Margaret Thatcher. Enough said!

Beställde plattor från Ginza i går, bland annat Dia Psalma-samlingen och DLKs första CD (som jag sålde i ett förvirrat ögonblick). Har hamnat i något av en trallpunk-revival just nu. Två personliga favoriter för tillfället: ”Kommer” med Radioaktiva Räker samt ”Marjasin” med Sten & Stalin.