Innebandy och änglakörer
Var hemma hos Lasse och såg gårdagens matcher. Vilken lättnad när Freddie knoppade in bollen (Ljungberg gör mål med huvudet(!), i näst sista minuten(!!), snacka om ett välregisserat drama!). Nu vill jag bara bli kvitt mina koncentrationssvårigheter, så jag kan börja njuta av VM på riktigt. Lasse hade förresten en ny plasma-TV, jag satt och dreglade hela kvällen. Hoppas mitt banklån kan gå igenom snart, vill också ha en så´n…..
…men det jag vill mest just nu är att all skit som hänt de senaste dygnen kan lösa sig. Det finns någon som jag skulle kunna göra precis vad som helst för just nu. Du vet vem du är, och du vet hur mycket jag saknar dig….
Fast blues är kanske ett bra recept för att lyckas i innebandyn. Jävlar vad taggad jag var i går! Förutom att jag lyckades spräcka tumnageln redan innan vi börjat, flöt allt. Jag spelade som en gud emellanåt (ja, har jag inte sagt att jag brister i självkritik ibland! *ler*). Fast jag tog slut efter bara en timme. Två dygn utan sömn och knappt någon mat är kanske inte den bästa av grunder för en idrottsprestation.
Änglar finns dom? Ja, min sinnesbild av en änglakör är tämligen glasklar. Skulle vara Emmylou Harris, Hope Sandoval och Helen Sjöholm sittande på ett moln, med sina ljuva stämmor. Rätt blandad kompott va?! Å andra sidan kan jag med lätthet svälja såväl Madonna som Skitsystem under en och samma eftermiddag. Jag vet nämligen att min smak är oklandelig, så våga inte gnälla. Förresten: om tre timmar lirar Lou Reed på Hultsfred, och i morgon kväll kliver Kent på. För första gången på många år längtar jag dit!
Kommentarer
Trackback